Annons


Acceptera [dig själv och din omgivning]


Jag har tagit upp detta tidigare på instagram, men vill gå lite djupare in på ämnet.

Världen är en underlig plats, och för sådana som mig- en ganska jobbig plats. Det finns så många hemskheter, orättvisor och totala misärer att om en börjar reflektera över det kan det kännas som om det inte finns mycket kvar att älska. För mig personligen fungerar det inte att hela tiden tänka på detta.

Annons

Det kan låta som att en skiter i allt, och det får du tolka det som. Men vi måste acceptera dessa människor. Det betyder inte att vi uppskattar eller egentligen önskar dem gott, men att du tillåter dig själv att fortsätta gå framåt utan att gå i tu.

 

Jag kan gråta väldigt lätt. Som när jag tänker på tragiska människoöden, djurindustrin och allt annat som kan tänkas fruktansvärt och det enda som fungerar för att jag inte ska gå djupt in i en depression är att ”släppa det”/”acceptera”. Jag är vegan och lever så djurvänligt jag kan. Jag säger ifrån när jag ser och hör opassande grejer, men i det stora hela fokuserar jag på det positiva i livet. Omger mig med människor som är fyllda med kärlek. För en viktig grej: bara för att du accepterar någon för den hen är, betyder det INTE att du bör ha den människan i din närhet.

Jag accepterar många med, för mig, obegripligt vidriga åsikter. De finns där, och det är givetvis okej, folk får tycka och tänka som de vill- go for it liksom. Men jag skulle aldrig släppa in en sådan i mitt liv. Nära mig.

Nej, där ska du bara ha personer som får dig att må bra. För vet du? Annars blir du aldrig lycklig. Aldrig.

Många verkar tolka ”acceptance” med ”ha kvar det i ditt liv”, och tror att om du nu accepterar något måste du leva med det. Och det är där jag vill flika in att: Nej, nej, nej.

Du bestämmer över ditt liv. Du bestämmer vilka du vill ha nära dig. Och snälla, förstå att du inte behöver ta en massa skit. Bor du, som jag gjorde, i en håla där du känner dig som en alien. Där ingen, verkligen ingen, är dig lik- skit i det. Håll ut. Nu finns det ju tack och lov internet och du kan garanterat finna någon där. Men viktigast: stick. Dra. Så fort du kan, någonstans. Är du på en plats där du liksom tappat hopp, där du accepterar människor med, enligt dig, oschyssta värderingar, som din vän- då vet du att det är dags att packa väskorna.

När din egen etik och moral, livsfilosofi, mål och drömmar tvingas dämpas och/eller ändras. Då är det dags. Du ska aldrig tillåta din omgivning bryta ner dig. Människorna du omger dig med ska lyfta, lära, ge dig något (på samma sätt som du till dem). Snälla, kom ihåg att du kan.

Nu tar jag mig som exempel: Jag blir arg av rasister. Jag blir arg av antiveganer. Jag blir arg av sexister. Dessa typer av människor är såklart svårt att undvika helt i Sverige, då landet ju till stor del består av småstäder där dessa värderingar är väldigt vanligt. Det kommer ärligt talat vara totalt omöjligt att undvika dessa människor helt, men- Du behöver inte umgås med dem, du behöver inte följa dom på insta (heh, obvi), du behöver inte heller ha kvar dem på FB. Jag har säkert den längsta block-listan i norra europa. Vet ni vrf? För att jag rensar. Rensar bort det jag inte vill ha i mitt liv. Varför skulle jag vilja se de rasistiska åsikterna en numera främling jag festade med en gång när jag var 15 har? Hah– Nej, tack.

Och jag är övertygad om att väldigt många fler än jag skulle må så himla mycket bättre av att lära sig rensa. Förminska dig aldrig, rensa bort ogräset och ta kontroll över ditt liv och ditt välmående helt utan ursäkter.

Du är värd livet du vill leva. 

 

(obs. menar inte att du ska använda detta till att bete dig illa gentemot andra, givetvis utgår jag från att du är snäll person som hellre sprider glädje än oro. Men det är svårt att sprida glädje när du inte tillåts vara Du)

 






Laddar