Annons


roses


roses

 

Just nu känns det som att det är en evighet till min nystart, men att jag ändå inte har tid att göra allt som ska göras. Jag jobbar hela helgen och på måndag, men imorgon efter jobbet ska jag möta upp pappa som åker upp hit endast för att flytta ner alla mina prylar (<3). Vi ska åka och packa in allt från förrådet (där alla mina grejer är) till lägenheten jag ju bott i länge. Usch, allt är så nostalgiskt och smärtsamt. Ett liv jag inte har någon aning om är påväg att börja. Men tills på onsdag så är jag kvar på paus.

Annons

För just så har den här tiden känts. Som på paus. Jag liksom lever inte. Ingenting är någon som helst ordning. Jag bor på en soffa hos en kompis och bara väntar på att kunna åka och börja på ett nytt, fräscht, kapitel. Hade nog aldrig riktigt trott, eller vågat tro att jag skulle stå här. Självklart har tanken gått hit, flera, egentligen ganska många, gånger. Men ändå.. Det är så drastiskt. Jag vet ingenting om det livet som väntar.

Det ligger väl en charm i det också, men det är så otryggt. Fast samtidigt himla spännande förstås. Bitterljuvt, skulle man kanske kunna kalla det, även om det känns som ett alldeles för mesigt uttryck. Det jag känner är betydligt starkare än så. Jag vet mest ingenting ^^,






Laddar